Jag kan

Det här var en riktigt bra dag som startade i samlingssalen tillsammans med barnen i Igelkotten. Som en julklapp till oss själva har vi bokat en grupp från Slavateatern, och idag var det första dagen. Vi fick lära oss en häftig sång med märkliga danssteg. en del i dansen var en massa snurrande - och då fick vi ett trix som man inte blir yr i huvudet. Oj - nu kom jag på att jag har lovat att inte berätta vad vi gjorde - så jag avslutar med att säga att det var kanonbra - alla barnen var nöjda - och det gick väldigt mycket ut på att bevisa för sig själv att - jag kan.

Sen var jag också hos tvåorna på verksamhetsbesök. En grupp jobbade de med stavning och dubbelteckning - och jag fick lära mig hur man vet om det ska vara k eller ck. Den sista gruppen jobbar med tidslinjen och de var fantastisk duktiga på att läsa osynlig text - och en sång om trilobiten. Flera gånger hör jag barn som uttrycker sig nöjda med att de kan - det är skönt att höra.

Tycker
Karin

Kul med kommentarer

Nu händer det ibland att ni som läser min blogg kommer med kommentarer. Det är mest när vi ses i verkliga livet som någon kommer fram och berättar att de läst. Hittills har det bara varit positiv respons och jag har också fått höra från fler att initiativet är så bra. Det är glädjande och uppmuntrande. Flera söker upp mig när jag skrivit om dem och gillar att de blivit uppmärksammade och uppskattar att jag noterat framgångarna. En flicka sa här om dagen att hon trodde att jag satt inne i ett berg på fotot, och så fick jag berätta att det egentligen är ett konstverk. Det är den gotländska stenhuggaren Pye Engström som har gjort stenen med hålet. Annars gör hon mest figurer i sten och är extra duktig på att få fram karaktärer hos små barn.

Det har också hänt någon gång att jag fått kommentarer direkt här på bloggen och det är extra spännande, för jag undrar ju om det är någon där ute. Om du finns där, och när du läser - vad får du för tankar. Självklart är det alldeles speciellt när det kommer en hälsning från ett alias - och som jag inte vet vem det är. Tack Trollet.

dagens kommentarer kommer från
Karin

Vi är bra

Ny vecka, och den allra sista innan jul. I dag var det en ovanlig dag, för jag fick syn på en härligt blå himmel. Rimfrosten glittrade på tak och skolgård och allt såg kallt och fräscht ut, kanske det blir en vit jul?

Jag var runt på skolan och passerade sexornas klassrum. Här träffade jag killen som så gärna ville hjälpa till med något.
- Vad är det du vill göra då, frågade jag?
- Vad som helst, blev svaret.
- Berätta om vad du tänker om lärande?
- Det är bra att lära sig, det är bra här på skolan, för mig räcker det med godkänt.
- Är det så, vill du inte mer då?
- Jo, det är nog bra, jag ska tränar för att lära mig mer.

Sen hade jag budgetuppföljning med Gunilla som är ekonomisk controller. På vår skola har vi i flera år haft svårt att få pengarna att räcka, och det är därför viktigt att ha koll på vad saker kostar. Nu börjar vi hitta system för det här och det vi planerar håller skapligt bra. Det roligaste i dag var att Gunilla sa att vi var jätteduktiga, att vi hade full koll och att hon brukar berätta det för andra i stadshuset.

Jippi, för oss
Karin

-

Luciamorgon

En av årets riktiga ljuspunkter är skolans luciafirande. Vi har som tradition att det är elever i sexan och trean som håller i detta. Det är lika spännande varje år att se hur upplägget ser ut och också faktiskt hur det ska gå. Det blir så tydligt hur gamla och nya traditioner och förväntningar ska mötas. Förra året började delar av publiken att visa sin uppskattning genom att applådera, och det påverkade den högtidliga stämningen. Så i år pratade vi med alla innan om detta och det var först när sista stjärngossen försvann ut ur idrottshallen som en rungande applåd drog i gång. Dagens program började med att de äldre eleverna med Lucia i spetsen skred in och sjöng några sånger själva. Sedan kom ett till Luciatåg med en liten Lucia, massa tärnor och ett stort gäng tomtenissar från trean. Det var en imponerande körsång ledd av Tina på gitarr tillsammans med Mitch. Speciell eloge till de stora killarna som hade tillverkat sina stjärnor själva och sjöng högt, tydligt och med en härlig glädje.

Tack alla ni som fixade vår Luciamorgon
Karin

Lugnet i slöjden

Den här morgonen började i textilslöjden tillsammans med elever från femman. Från början droppade de in några i taget och det var också rejält högljutt. Alla vill ha hjälp samtidigt och jag upplever att många frågar innan de tänker efter själva. Slöjdfröken är coollugn och svarar, inspirerar och har lösningar på allt. Rummet är härligt ombonat med massa tips och förslag på saker man kan göra, och det hänger också andra elevers arbeten på anslagstavlan.

Efter ett tag lägger sig lugnet och det är en mycket intensiv verksamhet. Det är ju bara en vecka kvar till jul och alla vill hinna så mycket som möjligt för sedan byter de grupper. Barnen tillverkar garnbollar till olika djurformer, julstrumpor och stickade gosedjur. En flicka tillverkade en kockmössa till en i personalen som är så snäll.......

Jag slås av hur väl det fungerar med struktur, inte en gång höjde läraren rösten, inte en gång behövdes det sägas till utan allt flöt på. Imponerade att de gör så mycket fint, har så härliga idéer och det är fantastiskt kul att möta så duktiga och nöjda elever.

Stolt rektor
Karin

Många är så hjälpsamma

Det händer ofta att jag behöver hjälp med att få något fixat på skolan. Fråga hur någon tänker, göra utställningar, rita, skriva eller fotografera något. Alltid när jag ber om hjälp ställer alla härliga elever upp. Samtidigt är det här gyllene tillfällen till en stunds samtal och utbyte av tankar. Idag var jag runt och samlade in de sista uppgifterna till vårt stora projekt med sandvaserna - som är en del av vårt Jordår. Direkt jag kommer in i ett klassrum eller på en fritidsavdelning, möts jag av nyfikenhet och får svara på frågor - om vad jag vill, hur det är att vara rektor och om min lilla dator. Idag hade jag också extra hjälp av en kille i sexan och tillsammans hittade vi rätt på de flesta elever vi letade efter. Det är så många som har koll, vem som har gått hem, vem som var sjuk och vem som är syskon med vem. Det här med att det finns så mycket vilja att hjälpa till är något vi uppmärksammar allt för sällan och för lite.

Att hjälpa till med att vara rädd om vår miljö och vår hälsa är dock något vi har tagit ett nytt och spännande grepp om. Det var matrådet (som består av elever, personal och föräldrar) som kom med förslaget och idén om att ha en tävling. De hade uppmärksammat att vi slängde allt för mycket av skolans mat. Uppgiften nu är att efter att varje grupp har ätit väger de sin "gröna" påse, och de som slänger minst mängd mat kommer att få en egen fikafest.

Tack alla skolhjälpare
Karin

Lokal styrelse med föräldramajoritet

Vår skola har sedan många år en lokal styrelse, och i kväll hade vi möte. Det är ett antal föräldrar och personal som diskuterar olika frågor. Idag hade vi med sekreteraren från elevrådet också och eleverna hade skickat med några frågor. Det handlar om att eleverna var ledsna över att det var så mycket klotter på skolan för någon vecka sedan. Barnen undrade hur föräldrarna ställer sig till kameraövervakning och att få fler vuxna att nattvandra.

Jag tycker det här är så härliga exempel på stort engagemang. Det är skönt att ha stöd i att det är många som bryr sig om och vill att det ska vara bra i Lina. Nu fick vi tillbaka ett nytt uppdrag och ska ta reda på hur de gör på andra skolor, och sedan berätta för styrelsen nästa gång. Det här är praktisk demokrati och utmärkta tillfällen för lärande.

tack för en givande kväll
säger Karin

Skattkarta

Min pappa har lärt mig hejans mycket, bland annat att förstå kartor. Jag tycker att det är spännande med alla sorters kartor, och när jag kommer till en ny plats skaffar jag direkt en karta som hjälper mig att få överblick. I går träffade jag en kille i tvåan som satt och rita så fina spöken, och i handen hade spökena kartor. Vi började prata och jag fick veta att det här var skattkartor. Han berättade om hur de fick skattkartor när de skulle leta efter sina påskägg hemma hos honom, och en gång på sexårs hade de fått en riktig skattkarta. Jag funderade direkt på vad det krävs för att något ska kunna betraktas som en skatt - om det måste vara något dyrbart eller ätbart. Men nej då det räcker med en fin penna - som var gömd i taket. Oj, hur ser en karta ut som visar att skatten finns i taket.... Jo, det fick jag också veta. Sen fortsatte vårt härliga samtal om skatter och kartor.

Jag hade också elevråd i går, och vi konstaterade att det var en månad sen sist, och det var då jag började blogga. Nu tänker jag att elevrådet på Helenelundsskolan är en riktig skatt. Här finns en fantastiskt fin energi och glädje, stora som hjälper små och ett mod att prata inför andra. Här växer kunskapen på lika villkor och det finns en stolthet att vilja berätta och dela med sig. Nu gäller det för mig att göra en bra karta så att alla få ta del av skatten -

Vad tycker du glittrar mest - vad är det som gör tiden i skolan värdefull?

Undrar
Karin